Man vaknar, trött och bitter, det är fortfarande mörkt ute. Släpar sig omkring, sliten, tills man upptäcker att det är mer än dags att åka till jobbet. Först då upptäcker man att det har snöat minst 30 cm under natten utan att man har märkt någonting och det är osäkert om man kommer att ta sig ut till stora vägen. Man får i alla fall börja med att skotta fram garagedörren.



Så sätter man sig bakom ratten och plötsligt är man en fullblodsrallyförare...kör som en galen, sladdar och spinner, för man vet att om man stannar dör man (eller kör fast, vilket är nästan lika illa). Så ser man hur den tornar upp sig framför en: Plogkarmen. Den är 60-70 cm hög, ser skrämmande tjock och rejäl ut, men jag vet vad jag måste göra...i ett moln av snö susar jag med ett skratt ut på vägen! Plötsligt är jag inte det minsta trött längre...


Så här såg det ut utanför Turistbyrån i morse