Det börjar lite försiktigt, man märker att folk får en lite vild blick då och då, börjar åka raka spåret hem från jobbet, ett sågspån eller två dyker upp på något klädesplagg och man snappar upp ett eller annat vedrelaterat ord på affären. Sedan smäller det till: Vedsäsongen har börjat! Man är beroende av att göra ved. Dag ut och dag in sågar, klyver och staplar man tills ryggen blöder. Då och då tar man en fem minuters paus för att spatsera längs vedstaplarna med händerna på ryggen och en förnöjelsens och stolthetens tår i ögat...detta pågår i några veckor, sen märker man plötsligt att vedsuget har mattats (oftast i samband med att man fixat en dryg årsförbrukning med ved). Så är vansinnet stillat för den här gången och allt blir som vanligt igen. Tills nästa år...


Det är så att man får tårar i ögonen...


Stor ved, liten hund...


Ögonstenen