Nu börjar snölösheten tära. Man har många gånger klagat och ylat om hur hemskt jobbigt det var förra året (då vi hade ca 1,5 m snödjup i Arvidsjaur och det snöade var och varannan dag) och nu får vi betala för det. Inte en cm snö! Nu tänker man romantiska tankar om snön, längtar efter den och jublar om man ser en enda flinga singla ned från himlen.

Snö innebär ju trots allt inte bara ett vackert vitt täcke och mer ljus som reflekteras på oss ljustörstande nordbor. Snön är också en social motor. Hur många gånger under en vinter jämför man inte vem som har djupast snö hemma eller vem som har skottat mest? För att inte tala om alla snörelaterade ämnen som skotrar, fastkörningar och snöröjningsredskap som även de går förlorade i snölösheten. Det är inte utan att man får en längtans tår i ögat av att se de här bilderna...